Tillbaka till Utställningar
ur LT 29/5 2001

Han kallades "Blomstermålaren". Jag vet inte om någon skulle vilja bli kallad det i dag. Det kan väl på
något sätt sägas lite föraktfullt- men det kan lika gjärna sägas beundrande.
Gustav Herbert Carlsson föddes i Vänersborg 1912. 1945 bosatte han sig i Åre och där levde han till sin död 1991.
1988 instiftade han och fru Ellen ett stipendium för unga konstnärer som förvaltas av Jämtlands Läns Konstförening.
G.Herbert Carlsson var ingen utbildad konstnär. Han var helt självlärd i allt han sysslade med- men han ägnade sig
flitigt åt självstudier i teckning, stuckatur, målning och konsthistoria. han var antagligen en mycket speciell man
med stora intressen.
Jag läser en artikel ur LT den 11 november 1980. Där anges några av G. Herbert Carlssons huvudregler:
"Känn lyssna och se. Återge och förmedla till andra människor. Avbilda naturen sådan den är. Ta sig tid att ingående betrakta den..."
Ja, det är inte så konstigt att ett av kraven för att få stipentiet är att konstnären ägnar sig åt föreställande konst. Jo, Gustav Herbert hade faktiskt en period med abstrakt måleri- men han ansåg den inte så lyckad. Han sa något om att man levde en så kort tid på jorden och då var det enklare att måla på ett sätt som inte krävde en massa tidsödande förklaringar...
G.Herbert Carlssons förhållande till naturen och inte minst blommorna var sinnerlig. Jag hittar i en diktsamling som han gav ut ett avsnitt ur dikten "Ej bara maskros"

Kom så en målare
på äng förbi,
med skägg-stubbs-haka
och med staffli,
han ger sig tid
han slår sig ner,
han målar maskrosen gul och ler...
Hon står nu så lycligt i gräset.

PÅ GALLERI BLÅ LAMPAN i Persåsen visar man fram till 27 juli målningar i gouache, olja och akvarell av G. Herbert Carlsson. Inne i Lionkulan har tio av de totalt femton konstnärer som sedan 1989 fått hans stipendium samlats och visat ett par verk var.

NÄR MAN går runt i galleriet är det faktiskt inte särskilt många blommor som visas av Blomstermålaren. Det är framför allt landskapen som imponerar. Flera av dem är väldigt levande och förmår skapa fler känslor än bara ett dekorativt avbildande. Jag blir gjärna tittande på dessa levande gouacher som har titlar som 'Oroliga skyar' och 'Mossa på taket'. Oljan 'Renfjället från Åre' skildrar en orolig himmel i en gråskala med stor brännvidd. På ett motiv från Uppland finns ett spännande sätt att arbeta med fälten kontra himlen.
Ju mer jag tittar desto gladare blir jag för att jag en blåsig torsdag tog mig till Persåsen.
Kanske gjorde Herbert G. Carlsson under sina sista aktiva år lite för många blomstermålningar för vad som var riktigt bra för hans rykte. Den som går runt Blå Lampan möter i stället en man med väldigt nära kontakt med naturen... Om man tittar vidare i hans diktbok hittar man ytterligare exempel på denna närkontakt till exempel i utdrag ur dikten 'Septemberdag i Åre':
I den genomskinliga klarhet
som sträcker rymden vid
finns nägot som skimrar och bådar
om höstens förgängelsetid.
I vindars kyla som sveper
är tonen mer skärande hård,
över nysprungna tynande rosor
G. Herbert Carlsson var uppenbarligen en man att minnas. All konst som visas utom ett porträtt av hustrun Ellen är dessutom till salu till förhållandevis rimliga priser.

INNE I LIONKULAN huserar så de yngre konstnärerna, och de som i vart fall en gång var unga, som fått stipendiet. Malin Wolczinska, Kristina Dahlgren, Karin Larsson och Erika Larsson som senast fick priset har då och då redan dykt upp i denna konstkrönika. Men verk som Christinas hotfullt skildrade familj mot senapsgult och turkost i 'Pappa bakom kameran' och Erikas manipulerade bröllopsbilder 'I nöd och lust' återser man gjärna.
Mest spännande utveckling har kanske 1999 års pristagare Jenny Persson genomgått där hon just i London håller på med sin magisterutbildning i konst- det foto i orange och blått som visar hennes senaste verk är intressant och har visst släktskap med nutida brittisk fotokonst.
Måd Demor från Kälarne fick stipendiet som 21-åring 1990. Jag minns henne som en mycket speciell konstnärinna med många olika uttryck och tekniker. Här visar hon en sagolik låda i järn med spöken och slott döpt till 'Milos värld'. Bakom finns en pennteckning signerad Miloo 4 år. Det är svårt att inte tycka om lådan. Ingen av pristagarna har väl direkt gjort sig något större namn som konstnärer men de flesta verkar på olika sätt arbeta med bilder som lärare, som grafiska formgivare, inom reklam och så vidare. Kort sagt har de tvingats göra som de flesta konstutbildade i vårt land...

Christer B. Jarlås

Just nu förekommer en minnesutställning på galleri Blå Lampan i Persåsen efter Herbert Carlsson - Blomstermålaren kallad - och dessutombilder av ett antal stipendiater ur Ellen och Herbert Carlssons konstfond. Utställningen har temat "Då - Nu". Utställningen pågår till 27 juni.---

Det hände efter att jag skrivit en konstartikel att Gustav Herbert Carlsson ringde och ville prata om konst. Det blev ofta invecklade samtalsom tenderade att förlora sina utvägar som i Minotaurs labyrint - det blev resonemang som stod i bjärt kontrast mot hans blomstermåleri - där enkelhet och rakt på sak är självklara mål. Ty man filosoferar inte kring blomstermålarens bilder - man njuter.
Insatt i Problemen
Jag förstod snabbt att Gustav Herbert Carlsson var beläst och insatt i konstens problem. Hans prövande och förkastade genom åren skvallrar dessutom om det jag främst tänker på, 1960-talets abstrakta experiment som blev en återvändsgränd - det föll sig inte naturligt att leta efter konstens ämnen i de själsliga labyrinterna. Men han visade känsla, även i dessa bilder, för färg och form som säkert fanns inbygd i hans nervsysem. Blomstermålare ja! - vad jag förstår värjde han inte för att kalla sig så. Förmodligen för att han ville vara just det.

Men Gustav Herbert Carlsson har också målat annat, främst landskap, vid sidan om buketterna i vas och blomsterängarna - och porträtt; ett visas av hustru Ellen på Blå Lampan.
Men det blev mest blommor i gouache. Det är möjligt att han är en av landets främst i tekniken - jag känner till så få. Det rör sig om en slags impressionism, ljus och lätt färgteknik, färg vibrerande i dagrar och skuggor. Det är klart att hans blomsterbilder mot slutet blev lite stereotypa - förmodligen därför att Gustav Herbert var sängbunden och inte kunde röra sig ute bland blommorna. Lidelsefullt arbetade G h Carlsson för konsten; han blev initiativtagare till Åre konstförening och en stipendiefond som inrättades för unga konststuderande. Och genom åren har 15 fått stipendiet. Några av dem ställer ut på Galleri Blå Lampan i Persåsen just nu samtidigt med en hel del verk av Gustav Herbert själv.

För att få stipendiet måste man skapa föreställande konst. Det är tio konstnärer som ställer ut.
Jag fastnar för Karin Larssons "Natt" -som kunde ha varit en abstrakt bild - alltså ses som färg och form eller ytor - man upplever någonstans i ryggmärgen att det här är bra.

Fransk fauvism
Självporträttet av Susanne Malmberg är färgstarkt som fransk fauvism - ansiktet är modellerat i grönt och rött. Gunilla Gottås visar ett par ljusa akvareller Malin Wólcynska bearbetar I, II utseendfixering tycks det.
Jenny Persson visar en stark linoleum som heter Korsning, Måd Demår bland annat ett bildskåp i järn som tycks föreställa en prinsessa och en hotande drake. Kan det möjligen handla om kampen mellan ont och gott. Men jag ser ingen prins? Här finns mer att se av stipendiater ur Ellen och Herbert Carlssons konstfond. Tag vägen dit! --

Leif Öhr